Vårruset

Jahapp så bär det av senare ikväll med resten av Örebros alla kärringar till Gustavsvik och Vårruset.. Jag ska visserligen inte rusa runt utan mer lunka men det är trevligt det med ja nästan trevligare...

Rufus...

Jag ska rida Rufus idag... Jag återkommer med info om hur det gick om jag fortfarande lever ikväll ;o)

Rani

Ja vart ska jag börja någonstans...
Läste just ett inlägg på Ranis blogg om mig och kände att det är dags att jag också ägnar en liten stund åt min vän...

Rani är jag i ett yngre (och sötare) format... Hon är min trygghet och hon är min vän... Hon är den jag kan berätta allt för och ändå veta att hon inte tycker jag är helt snurrig utan att hon faktiskt förstår hur jag tänker och vad jag menar.. Hon är den som får mig att pusha mig själv ett steg längre (Om jag är på det humöret)... Eller så är hon den som suckar och skakar på huvudet när jag sätter den sidan till och bara vägrar som en annan femåring *S* För att hon vet att jag kommer gräma mig för att jag inte vågade i efterskott...

Sen jag träffade Rani första gången så har jag vuxit som person och som ryttare.. Jag tar inte allt på så stort allvar alltid och jag vågar leka lite mer... Inte fullt så mycket som hon skulle vilja men vi kommer nog dit med till slut ska du se vännen ;o)
Jag ser fram emot de dagarna när vi ska träffas om det så bara är för att göra ingenting...

Jag älskar dig vännen!

Puss

Vart ska jag börja...

Jahapp så sitter jag här och dricker mitt kaffe medans valparna busar av sig innan det är dags att dra till jobbet... Jag flexar lite för att orka med... Det blir tydligare och tydligare att jag har lagt av med medicineringen... Mer oro i kroppen och hjärtklappningar osv... Ja det gamla vanliga en massa funderingar helt enkelt... Sen det rent kemiska som jag just nu inte kan rå på eller rå över själv...
Fast... den här gången vet jag ju varför... Det går att ta på.. OCH det är dags att jag tar itu med allt och börjar bearbeta...

Imorse sa T åt mig att det får bli skärpning på allt för han orkar snart inte mer om det ska vara så här... Han menar på att om jag inte börjar promenera för att minska stressen och rensa tankarna samt äta bättre och mer näringsriktigt (så jag slutar stoppa fingrarna i halsen) så kommer jag fortsätta vara så här trött och inte komma någonvart med problemen... Vad klok han är ändå :)
Och Ja, jag vet redan allt det här men jag har hamnat lite för långt ner i träsket för att ta mig upp just nu känns det som...
MEN... Jag lydde älsklingens råd och tog med mig två av hundarna ut i morse och traskade i skogen en stund och visst mår jag lite bättre av det, det kan jag inte förneka...