Störd men ganska rolig ändå

Jahapp så sitter jag här och dricker mitt kaffe medans valparna busar av sig innan det är dags att dra till jobbet... Jag flexar lite för att orka med... Det blir tydligare och tydligare att jag har lagt av med medicineringen... Mer oro i kroppen och hjärtklappningar osv... Ja det gamla vanliga en massa funderingar helt enkelt... Sen det rent kemiska som jag just nu inte kan rå på eller rå över själv...
Fast... den här gången vet jag ju varför... Det går att ta på.. OCH det är dags att jag tar itu med allt och börjar bearbeta...

Imorse sa T åt mig att det får bli skärpning på allt för han orkar snart inte mer om det ska vara så här... Han menar på att om jag inte börjar promenera för att minska stressen och rensa tankarna samt äta bättre och mer näringsriktigt (så jag slutar stoppa fingrarna i halsen) så kommer jag fortsätta vara så här trött och inte komma någonvart med problemen... Vad klok han är ändå :)
Och Ja, jag vet redan allt det här men jag har hamnat lite för långt ner i träsket för att ta mig upp just nu känns det som...
MEN... Jag lydde älsklingens råd och tog med mig två av hundarna ut i morse och traskade i skogen en stund och visst mår jag lite bättre av det, det kan jag inte förneka...