Jag är väl ett pucko...
Okej.. idag skulle Eila ha 9 års kalas för alla sina klasskamrater.. Men, eftersom hon åkte på kräksjukan i fredags så har jag som den "ansvarsfulla" förälder jag är fått ringa runt till alla klasskamrater och boka om kalaset till nästa helg så inte hela klassen blir liggande i kräksjuka nästa vecka...
Okej så långt allt bra jag ringer runt och alla svarar och småpratar en liten stund så där som man gör när man har barn i samma klass...
Två samtal kvar.. Jag ringer det första och ingen svarar... Jag ringer nästa och ingen svarar men då har de telefonsvarare så jag talar in på den... Det tutar i luren att någon är på andra linjen...
- Ja det är Jennie
- Ja men tja du ringde...
Jag har ingen aning om vem jag pratar med...
- Ja hej jag skulle bara säga att Eila har åkt på kräksjukan så vi får skjuta på kalaset till nästa helg...
- Ja ja vad tråkigt.. ja ja men då får vi köra nästa helg istället...
Jag vet fortfarande inte vem jag pratar med och tankarna flyger runt i skallen på mig...
Vi fortsätter småprata en bra stund varpå jag försöker sända ut diverse frågor för att få lite hjälp på traven för att komma på vem f*n jag pratar med...
En kvarts samtal senare och jag vet fortfarande inte vem jag pratar med...
- Ja men då ses vi nästa vecka istället...
- Ja ni får krya på er så ska jag kakla vidare....
Jag lägger på luren...
- Eila vem är det som renoverar hemma och har en sommarstuga??!! Frågar jag lätt desperat.. Vem fan är det jag ska ringa nu då och vem är det jag har pratat med??...
Allt hade ju varit lätt löst om jag hade svalt min stolthet erkänt att jag är ett pucko och bara slängt ur mig en enkel fråga... "Vem är det jag pratar med?"
Men nej då inte jag inte.. Jag ska göra det svårt för mig och försöka lista ut det på egen hand och vad blev resultatet... Jo nu sitter jag här som ett fån och vet inte vem jag ska ringa, eller vad jag ska säga om personen jag redan pratat med svarar när jag ringer...
Okej så långt allt bra jag ringer runt och alla svarar och småpratar en liten stund så där som man gör när man har barn i samma klass...
Två samtal kvar.. Jag ringer det första och ingen svarar... Jag ringer nästa och ingen svarar men då har de telefonsvarare så jag talar in på den... Det tutar i luren att någon är på andra linjen...
- Ja det är Jennie
- Ja men tja du ringde...
Jag har ingen aning om vem jag pratar med...
- Ja hej jag skulle bara säga att Eila har åkt på kräksjukan så vi får skjuta på kalaset till nästa helg...
- Ja ja vad tråkigt.. ja ja men då får vi köra nästa helg istället...
Jag vet fortfarande inte vem jag pratar med och tankarna flyger runt i skallen på mig...
Vi fortsätter småprata en bra stund varpå jag försöker sända ut diverse frågor för att få lite hjälp på traven för att komma på vem f*n jag pratar med...
En kvarts samtal senare och jag vet fortfarande inte vem jag pratar med...
- Ja men då ses vi nästa vecka istället...
- Ja ni får krya på er så ska jag kakla vidare....
Jag lägger på luren...
- Eila vem är det som renoverar hemma och har en sommarstuga??!! Frågar jag lätt desperat.. Vem fan är det jag ska ringa nu då och vem är det jag har pratat med??...
Allt hade ju varit lätt löst om jag hade svalt min stolthet erkänt att jag är ett pucko och bara slängt ur mig en enkel fråga... "Vem är det jag pratar med?"
Men nej då inte jag inte.. Jag ska göra det svårt för mig och försöka lista ut det på egen hand och vad blev resultatet... Jo nu sitter jag här som ett fån och vet inte vem jag ska ringa, eller vad jag ska säga om personen jag redan pratat med svarar när jag ringer...
Kommentarer
Trackback